Broken hearted girl

För första gången sedan studenten så har jag inget inplanerat. Men det känns väldigt stressigt och jobbigt ändå för jag fungerar verkligen inte så här. Jag måste ha något att göra! Jag älskar att ha en massa saker inplanerade i min kalender, fast att jag till slut dör av stress.

Mitt sista prov är klart, nu måste läraren rätta det så att jag kan kopiera mina betyg och skicka in dem innan den 1:e december. Jag har kommit fram till att jag har läst upp mina betyg sedan juli, således i fem månader. Det är länge! Nu hoppas jag att jag får beskedet som jag önskar. Det finns nämligen inget jag vill göra mer än att studera juridik. Jag längtar!

Inatt som jag i 12 timmar. Det är helt sjukt, men jag behövde det verkligen. Jag har inte kunnat sova på en vecka och det blev ju inte bättre när jag var ute både i fredags och i lördags. Allt jag behövde var att få sova en natt. Jag gjorde nyss ett sömntest där mindre än fem poäng betydde att man sov bra, och över fem poäng betydde att man hade en dålig sömn. Jag fick 12 poäng. Är jag förvånad? Nej. Jag önskar att jag kunde sova normalt som alla andra, men jag kan inte. Jag kan inte sova med någon som snarkar. Jag vaknar upp så fort telefonen ringer, någon i huset går på toa, om fåglarna kvittrar eller om en dörr i huset öppnas. Jag är väldigt känslig mot ljud helt enkelt. Men sen ställer jag mig själv frågan: "Har jag verkligen sömnproblem?", för detta kanske är normalt?

En annan fråga jag ställer mig själv är: "Vart skall jag resa?". Jag och A. planerade en resa till New York, men nu känns den resan tämligen avlägsen. Nu står valet mellan Iran och London. Men det lutar mot London, jag vill dit!