För han älskar mig

Klockan är 21.40. Jag tänkte sova snart. Ska skriva lite i min dagbok, ringa Lucas och be honom köra hit i 160 som han gillar, men som inte jag gillar. Har jag varit den andra tjejen? Tydligen. Han säger att det inte är mitt fel, de hade ju problem. Men tjejen blev ju fan galen när hon fick reda på allt.

Alltså om jag inte får prata med mina tjejer som dör jag snart. Är gråtfärdig över en kille som vill ha mig, nu, och som vill åka ner till mig, en kille som har saknat mig och tänkt på mig varje gång han har varit i Skåne.

Lucas är som alla andra. Nej, han är speciell. Grejen är den att vi är så himla olika. Idag blev jag arg på honom flera gånger. Han är så himla konservativ, den lilla Saltsjöbon. Han gillar dödstraff, vill ha en butler och bli rik. Typ. Men det vill inte jag. Jag vill föda hans barn. Haha.

I alla fall. Jag gillar hans andra sida. Som att vi pratade om döden idag, giftermål och jag berättade om hur många barn jag ville ha. Din fitta spricker varje gång du föder. Haha. Typiskt honom.

Så om sanningen ska fram, så tycker jag fortfarande om honom. För när vi/han slutade prata förra året så grät jag i två månader. Nu gråter jag för att jag vill ha honom och för att jag hatar distansförhållanden. Det skulle jag inte vilja ha.

Jag vill ha min man här. En i min klass är gravid och jag vill också ha barn nu. Så om du blev gravid nu så skulle du behålla det? Hell yeah, men bara om det är ditt baby boo.

Kärleken kommer när man minst anar det - det är SANT! Det trodde jag aldrig! Nu vill jag ha min baby här.