L

Jag tänker på dig varje dag, och i allt jag gör. Jag tänker på dig under föreläsningarna, innan jag somnar och när jag umgås med mina vänner. Mina nya vänner vet redan vem du är. Det jag känner för dig har jag aldrig känt för någon förut. Hela min kropp fylls med värme och kärlek och jag vill bara skrika ut "Jag älskar Lucas!". Jag vill att alla ska veta att jag älskar dig.

Vi är inte lika, vi är väldigt olika. Men som du säger dras motsatser till varandra. Min kärlek för dig är otroligt stark. Det spelar ingen roll vilket jobb jag får, vart jag bor eller vilken månadslön jag kommer ha i framtiden. Jag vill bara att min framtid ska inkludera dig. Då skulle jag vara världens lyckligaste person.

När jag tänker på dig, som just nu är allt inte är så bra, så blir jag gråtfärdig. Jag vill bara gråta för jag älskar dig för mycket. Alldeles för mycket. Ingenting fungerar när det inte är bra mellan oss. Nu har jag en klump i halsen, mina ögon är röda och jag kan inte plugga för jag kan inte vara utan dig.

Jag skulle kunna skriva en hel novell om varför jag älskar dig och varför jag vet att det är dig jag vill ha. En novell om allt som du gör som jag älskar. Men jag vill inte att folk ska få reda på vad vi gör, saker vi pratar om och varför vi tycker om varandra fast att vi inte är tillsammans. "Avundsjuka miner" som du sa. Jag vill inte dela dig med någon.

"När det kommer till kärlek finns det bara plats för en."

Finn det plats för mig igen?