Save me

Äntligen kan jag säga att jag är tillbaka. Och för första gången sedan sommarens slut så mår jag faktiskt bättre. Jag, tösen från lilla, underbara Torekov, som älskar livet för att livet är så himla vackert är tillbaka! Sing halleluja!

Jag måste till Torekov snart. Jag saknar min lilla by. Haha. På senare tid har jag tänkt väldigt mycket på vilken person jag hade varit om jag fortfarande hade bott där. Jag hade nog gått på Ängelholms gymnasium, spenderat mina dagar i Båstad och säkerligen haft en annan klädstil och umgängeskrets.

Torekov är ju som vi alla vet väldigt snobbigt. Jag skulle nog jämföra Torekov med Stockholms Danderyd, trots att jag aldrig har varit där. Prinsessan Madeleine har ett hus där, och hennes fästman Jonas familj har även dem hus där. Jag vill väldigt gärna köpa ett hus där när jag blir äldre, gärna ett fint sommarhus. Sedan vill jag gifta mig där. Men jag kan självklart tänka mig att gifta mig någon annanstans också! När jag har berättat om Torekov så har jag fått höra: "Du skall vara glad att det står att du är född i Torekov i ditt pass, många skulle nog vilja att det stod så i deras pass!". Hmm...

Men jag klagar verkligen inte över vart jag bor. Jag hade inte velat bo i Torekov som 19-åring. Där jag bor just nu är väldigt, väldigt vackert. Jag bor brevid en av Sveriges äldsta parker, och jag älskar den. Sedan bor en känd Mat-Tina här, vilket är väldigt roligt! Jag älskar mitt område. Vem vill inte bo här liksom?