Till min älskade Lucas

Lucas, du är bland det bästa som har hänt mig. Så fort jag tänker på dig och allt vi pratar om så fylls jag med glädje, kärlek och värme. Dina ord är det enda jag behöver. Jag vet att jag har svårt att vara utan dig, men jag försöker faktiskt. Jag vet också att jag ibland säger saker utan att tänka mig för, och att det sårar dig. Det är jag ledsen för. Jag ska sluta upp med det.

Lucas, du är den/det enda jag tänker på. Jag tror faktiskt inte att du förstår hur kär jag är i dig, och hur kär jag var i dig för ett år sedan. När jag säger att jag kommer sakna dig när du åker på semester, så menar jag det. Jag kommer räkna ner tiden tills jag får prata med dig.

Lucas, jag längtar SÅ mycket tills vi ses! Jag längtar tills jag står i din hall, med dina starka armar runt mig, hur du böjer dig ner och kysser mig, frågar hur jag mår, tar tag i min hand och låter mig känna mig trygg med dig. Tillit, trygghet och värme är det enda jag vill ha. Och du vill ge mig det.

Lucas, du är den finaste personen som finns. När jag skriver detta har jag en klump i halsen. Jag är känslig, det vet du. Men nu vill jag inte gråta för att jag är ledsen, utan för att jag är glad. Du anar inte hur mycket jag vill att du ska må bra. Jag vill att du ska vara lycklig. Men jag vet att det finns en person du aldrig kommer glömma, och jag önskar att du kan öppna upp dig mer och prata med mig om honom. Du öppnar dig för mig, men inte på det sätt som jag gör, eller på det sätt som jag önskar. Men jag respekterar det, vi är olika.

Lucas, om du vill vara min så vill jag vara din för evigt. Du är för bra för att vara sann.

(Imorgon fyller du 23 år baby, grattis!)