Empire state of mind

Hej.

Jag vet inte hur jag skall börja. Usch, vad svårt. Hur skall jag börja detta inlägg? Jag vet inte. Usch. Okej, nu då.

Hej!

Hur mår du?

Nej. Usch. Är detta en blogg? Jag vill mest skriva hej då. Fast samtidigt inte. Så det blir inget hej då. Nähä. Bestäm dig då. Jaja.

Hur känns det?

Det känns helt okej. Jag vet, jag kom in på min drömutbildning och nu känner jag bara ett stort jävla jahapp. Jag som inte tycker om att plugga eller linjen jag skall läsa. Utbildningen är intressant, men tråkig. Jag hatar tråkiga saker. Dessutom så HATAR jag prov. Fuck tråkiness.

Jag är inte mig själv just nu.

Jaja. Och du mår bra eller? Du är i stan. Roligt för dig. Bryr jag mig? Nej. Varför heter alla Christoffer? Finns det inga andra namn man kan välja mellan? För alla heter visst Christoffer. Fast i Olso hade de roligare namn. Oslo var kallt. Vem vill bo där? Nja, jag skall nog inte jobba där nästa sommar. Oslo var... vackert. Men dyrt! Obama var häftigt, stort och underbart! Jag log när jag såg honom. Jag som inte ens känner honom. Men han har också pluggat juridik! Skoj.

Seriöst. Jag kom in på en av Sveriges svåraste utbildningar. Jag kom in i staden med högst intagningspoäng. Hur skall jag fira detta? Skall jag köpa min drömväska? Jag vill ju ha den! Jag älskar den, har råd och trånar efter den. Men den kostar mer än en Thailandsresa så jag vet inte. Har man pengar så har man, brukar jag säga. Men ändå.

Hej till ärtsoppemiddagar.
Hej till valborg i parken tillsammans med alla studenter.
Hej till baler.
Hej till snygga killar.
Hej till lagboken.
Hej till Juridicum.
Hej till nationer (vilken skall jag gå med i?).

Haaaj dooo Hälsingbåååårg!!

Haaaj Looound!!

Usch. Jag skäms över detta inlägg som fan. Men jag klickar ändå på publicera. Klockan är 19.42 och jag måste rusa!