You had me at hello

Du är det största aset jag känner. Du får mig konstant att gråta. Först av kärlek och sen av sorg, saknad och besvikelse. Du har sårat mig igen, Lucas. Vad är det du inte förstår? Hur många gånger ska du leka med mina känslor för att sedan såra mig igen? Hur många gånger ska jag få mitt hjärta krossat av någon som ändå inte bryr sig?

Här sitter jag ensam, lyssnar på Beyonces låt Disappear och gråter. Jag hatar att gråta. Du är ett jävla as. Jag är så fruktansvärt arg och ledsen. För jag måste ständigt hålla masken och visa mig glad när jag tvärtom är ledsen. Jag är ledsen och ibland förstår jag inte hur jag lyckas med allt. Jag förstår inte hur människor får bilden av mig som glad. Jag vill mest av allt försvinna just nu. Försvinna långt bort härifrån.

Fy fan för dig. Hur fan kunde jag lita på dig, ge hela mitt hjärta till dig och sen BOM så krossar du det? Igen. Allt du gör är att utnyttja mig. Utnyttja att jag tycker om dig så himla mycket. Du får mig att skicka bilder på mig själv som jag tidigare aldrig gjort, öppna mig på ett sätt som jag tidigare heller inte gjort och ge mig framtidsdrömmar. Allt för att såra mig.

Ändå så lyckas jag inte kunna hata dig. Jag önskar att jag kunde hata dig. Men jag hatar bara mig själv. Skulle du sakna mig om jag försvann? Skulle du sakna mig om jag blev tillsammans med nån annan? Skulle du sakna mig om vi slutade prata?

Är så jävla besviken och ledsen. Här sitter jag än en gång och gråter över en kille. Har sms:at M. men han kan självklart inte ses. Jag behöver träffa honom och lätta mitt hjärta. Träffar honom imorgon. Tur det.

Jag önskar att du kunde se mig just nu. Hur jävla ledsen och sårad jag är. Och hur galen jag blir av mig själv. Vilka sjuka tankar jag tänker. Jag är ledsen :(