Kom änglar

Detta är mitt första inlägg sedan den 27:e april.

Med handen på hjärtat så vet jag inte vad jag ska skriva. Men vad jag vet är att jag just nu vet saker som jag inte visste för ett halvår sedan.

1. Kärlek gör ont.
2. Juridik är kul.
3. Kärlek gör ont.

Förutom det är jag rädd. Snarare livrädd. Det finns ingen som vet allt om mig. Jag har alltid haft en osynlig gräns för hur nära jag släpper in människor i mitt liv. En gräns som ibland har suddats ut, medan den har blivit tydligare andra gånger. Det har varit tryggt, säkert och skönt. Men jag vill inte ha den gränsen mer. Det är tråkigt, jobbigt och jag vet att människor i min omgivning vill att jag ska släppa in dem i min värld. Det vill jag. Men samtidigt skulle de inte förstå.

1. Varje gång jag pratar med någon så tänker jag "Vad får jag ut av detta? Vad är tillräckligt att säga för att få denna konversationen att hålla? Förstår personen om jag tar samtalsämnet lite djupare?".

2. Jag vill inte att människor ska se mig svag (läs: ledsen, rädd, osäker).

3. Jag söker nån som kan få mig ner på jorden. Med båda fötterna. Samtidigt.