My love

Jag läste precis det jag skrev i mitt förra inlägg. Jag fick tårar i ögonen :(. När det är äkta så känns det verkligen. I hela kroppen och ända ut till fingerspetsarna.

Men det är ömsesidigt den här gången. Och efter denna veckan så litar jag på honom ännu mer. "Jag vill ta hand om dig", säger min baby.

Nästa vecka kommer hans mamma hit. Eller ja, inte till mig, utan ca 40 min från mig. Lucas stannar i Sthlm. Men vi kan klämma in en dag. En dag? Jag vill inte ha EN dag! Jag skulle gråta ihjäl mig när han åker iväg ju :(...

(Fan vad jag är egoistisk).

L

Jag tänker på dig varje dag, och i allt jag gör. Jag tänker på dig under föreläsningarna, innan jag somnar och när jag umgås med mina vänner. Mina nya vänner vet redan vem du är. Det jag känner för dig har jag aldrig känt för någon förut. Hela min kropp fylls med värme och kärlek och jag vill bara skrika ut "Jag älskar Lucas!". Jag vill att alla ska veta att jag älskar dig.

Vi är inte lika, vi är väldigt olika. Men som du säger dras motsatser till varandra. Min kärlek för dig är otroligt stark. Det spelar ingen roll vilket jobb jag får, vart jag bor eller vilken månadslön jag kommer ha i framtiden. Jag vill bara att min framtid ska inkludera dig. Då skulle jag vara världens lyckligaste person.

När jag tänker på dig, som just nu är allt inte är så bra, så blir jag gråtfärdig. Jag vill bara gråta för jag älskar dig för mycket. Alldeles för mycket. Ingenting fungerar när det inte är bra mellan oss. Nu har jag en klump i halsen, mina ögon är röda och jag kan inte plugga för jag kan inte vara utan dig.

Jag skulle kunna skriva en hel novell om varför jag älskar dig och varför jag vet att det är dig jag vill ha. En novell om allt som du gör som jag älskar. Men jag vill inte att folk ska få reda på vad vi gör, saker vi pratar om och varför vi tycker om varandra fast att vi inte är tillsammans. "Avundsjuka miner" som du sa. Jag vill inte dela dig med någon.

"När det kommer till kärlek finns det bara plats för en."

Finn det plats för mig igen?

"Vi kommer inte vara någonting..."

(Detta jag skriver nu borde jag istället skriva i min riktiga dagbok).

"Vi kommer inte vara någonting", sa du. Vad betyder det? Du går från att säga att det är upp till mig nu, att bollen ligger hos mig, att du ber om ursäkt, att du är ledsen att du sårade mig till... ja, till att verkligen såra mig. Du säger att jag är spydig, att du behöver utrymme och att du inte vill känna dig fast. Om jag har fått dig att känna dig fast så ska jag sluta. Vi kan ta en paus.

Vi har snarare tagit en paus.

Men orden, dem orden, att vi inte är något. Det kan du väl inte mena ändå? Hur kommer det sig då att du tänkte på mig, när du var med henne, att du hörde av dig till mig när hon var jobbig, att du konstant sms:ade saker du ville göra till mig. Och vips, ett år senare säger du att du vill ha mig. Men nu vill du inte ens prata med mig.

Jag får inte ens prata med dig.

Att tårarna rinner nerför mina kinder är väl som vanligt mitt fel. Du bryr dig uppenbarligen inte. Gå och knulla varje tjej då och se om det gör dig lyckligare. Du säger ju själv att du är en livsnjutare. Kanske var jag naiv när jag trodde att du ville njuta av livet med dig. Med tanke på allt vi har sagt, gått i genom och gjort.

Jag trodde verkligen på oss. Jag gjorde det. Och kanske gjorde du också det. Innerst inne.

Men du säger att du inte vet längre. Är det för att jag vill prata med dig jämnt, inte kan vara en dag utan dig? Är det för att jag tänker på dig varje dag och i allt jag gör? Det som gör mig så förvirrad är alla känslor som du har visat, allt som vi har pratat om, barn och framtiden. Sen plötsligt BAM "jag vill inte anpassa mig efter dig" och "du är spydig" samt "finns det inget mellanting?

Vad då för jävla mellanting? Jag går in för allt eller inget!

Vill du ha mig eller inte? Säg bara ja eller nej. Jag tänker inte slösa min tid på dig när du inte ens vet om det kan vi bli vi eller inte. Dessutom bor du i en stad jag inte ens har besökt. Allt eller inget. Inget jävla mellanting! Vad är det? Ska vi knulla runt sen träffas? Gör du så, jag tänker inte göra det. Jag vet redan vem jag vill ha och det är du. Bara du.

Om du inte kan bestämma dig snart så är detta slut. Jag vill inte prata med dig mer. För ett år sedan grät jag mig till sömns på grund av dig och nu gråter jag för att du är en osäker typ.

Förstår du inte att jag älskar dig? Att det nu i sommar har gått två år?

Jag älskar dig för mycket. Det är vårt problem. Jag älskar dig så mycket att jag skulle ge upp mitt liv för att få vara med dig.

Le love

Det finns en anonym blogg som jag följer vid namn Le love. Folk skickar in bilder och texter om kärlek. Jag fastnade för en text. Killen har gjort slut med en tjej, och hon är ledsen.

Riktigt fin text. Jag älskar den. Jag vill veta vem som har skrivit den. Den är helt fantastisk. Jag kopierar den biten jag tycker om :).

"Part of me wants to believe that you do like me, that you're scared. But I have never been as scared of anything in my whole life as I am of you. Because I wanted you to want me and I knew I wasn't good enough. If you only knew what I have done in the face of my fear. I literally befriended an entirely new group of people for the sole purpose of growing closer to you. For that reason, I don't regret any of the time I spent on you, because of all the things trying to put myself into your life brought into mine. You motivated me to become a better person in every way. But judging by the effort you've expended compared to the effort I expended, I don't even mean half as much to you as you do to me. Or you would try. You would overcome your fear like I overcame mine."

Ledsen

Fredag. Klockan 15. Jag är ledsen. Min älskling är ledsen. På grund av mig.

Varför är jag så dum? Varför gjorde jag så?

Det är mitt fel att jag gråter nu, inte hans. Han är världens finaste kille och jag är världens dummaste tjej. Hoppas att han förlåter mig nu, som jag förlät honom.

:(

Fick ett mail... igen.

Hej Samira Du har säkerligen glömt mig, men jag skriver ändå allt bra med dig? längesen amn såg dig på msn nu, saknar ju dig :( jag hoppas livet är bra och att du kommit in på den skolan du ville :) ha det så bra vi kanske hörs nångång (om du vill) mvhJohan

Sjukt

Bläddrade genom alla mina ELLE tidningar för att hitta Loka reklamen med mitt namn och min babys namn, fast med K. Skickade bilden på msn. Både tycker det är sjukt. Bara att mitt namn står med i en tidning är sjukt!

Loka!

Shit, jag skrev precis nåt jag verkligen skäms för. Tur att det inte publicerades. Hemska tanke.

I ELLE så brukar Loka ha en jättestor reklamsida med en massa träd. På alla träden är det en massa klotter. På det stora trädet i mitten ungefär så står det LuKas + Samira i ett hjärta! Nu vet jag att han inte stavar sitt namn med K, men ändå...

Det är FÖRSTA gången jag sett mitt namn i en tidning!

Jag vill understryka det igen, FÖRSTA gången mitt namn är i tidningen!!! Och det är med namnet Lukas!

Tecken? JA!

Details in the fabric/Depp

(Jag gör allt för att inte skriva mitt arbete).

Idag bläddrade jag genom min musik på mobilen. Jag hittade Jason Mraz. Det var längesen jag lyssnade på honom, tänkte jag. Sen kom jag på att jag för ett år sedan var beroende av hans låt Details in the fabric. Så himla beroende att den fick mig att gråta. Idag också.

Jag har gråtit i tre dagar i sträck nu. Det är inget som stör mig på kärleks, vänskaps eller familjehållet. Det är annat. Det måste väl betyda något?

Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit sen jag började på min utbildning. Är det många som gör det? Är det normalt? Vad ska jag göra? Jag gråter också för att jag är stressad, det brukade jag göra innan också.

Nånting måste vara fel. Jag blev gråtfärdig på Juridicum i torsdags. Både innan jag skulle till skolan (tänkte på en hemsk sak) och nere i källaren på Juridicum. Jag gråter för minsta nederlag känns det som. Det är inte bra.

Nu är jag gråtfärdig. Jag är stressad. Jag känner mig dum i huvudet. Och ensam. Du är inte här.

Slutsats: nånting är fel - lös det. Snart.

Love

Tittar på Glamourama igen. Har följt Michaelas blogg i ungefär 3 år och nu har hon hittat Cimon. Jag är så himla glad för deras skull! Just nu sitter jag och ler för mig själv. Gud vad glad jag är. Och jag känner inte ens dem.

Det är helt sjukt att Cimon är riktigt lik Lucas. Det är lite läskigt. Som att Se Lucas i tv med en annan tjej.

Snuskisar

Klockan är 07.08. Detta är ju helt sjukt! Vad gör jag här?

Men i alla fall, inatt sov jag 3 timmar. Det dumma med Uppsala-Lund distansen är just det - man får aldrig nog av varandra.

I sommar ska vi på min kusins bröllop. Min baby har planerat att vi skall smita ut X antal gånger för att... eh...ja... Och på vårt eget bröllop ska vi göra detsamma (jag blir skraj, ska vi gifta oss?).

Funderar på att ändra min status på Fb till "Det är komplicerat". Nu sover min älskling i alla fall. Klockan är nu 07.12. Jag har en riktigt lång dag framför mig.

Bara för det ska jag göra gröt. Jag dör. Haha.

Jag älskar dig mest

Jag mår dåligt bara jag tänker på hur mycket jag har skrivit här på sistone. Haha. Idag skulle jag plugga, men det gick ju sådär. Jag har fått reda på mitt tentaresultat och besökt biblioteket. Bra.

Jag startade denna bloggen 2007 tror jag. Vi skulle ha bloggar i skolan. Men jag började faktiskt skriva här i maj 2009 på grund av en viss kille. Killen heter Lucas, och ja, vad ska jag säga... jag behövde skriva av mig. Jag var ledsen, sur, arg och återigen ledsen för att han bara försvann ur mitt liv.

I alla fall min babys mobil är på lagning (jag kallar honom för baby, och han mig för babe) och vi kan inte prata. Han bor inte hemma så jag kan inte ringa hem. Och vi har aldrig varit typen som har mailat. Det är inte vår grej.

Nu håller jag på att gå under. Seriöst. Jag kan varken plugga eller äta. Jag måste prata med honom. Vi måste prata. Som tur är så ska jag till skolan och träffa mina tjejer imorgon. Trevligt! Hur lång tid tar det att fixa en mobil? Han har alltid haft en strulig mobil. Jag ska nog köpa en mobil åt honom. Eller? Han fyller år om en månad. Jag orkar inte med människor som inte har en fungerande mobil!

Jag sitter och tittar på en massa bilder. Åhhhh, guuud jag saknar honom! Min älskling. Detta är sjukt. Jag gråter liksom av glädje. Över att det snart kanske är vi. Men bara kanske. Det beror på mitt beslut...

Tillit. Det är jätteviktigt i ett förhållande. Vi har inte det just nu och det är ett problem. Han har bett om ursäkt, men ändå. Jag måste kunna lita på honom fullt ut. Men samtidigt så känner jag att han är rätt, att det borde vara vi. Vi är meant to be.

Baby, vet du hur mycket du betyder för mig? Vet du att jag längtar tills vi ses igen? Vet du att du är det bästa som har hänt mig (typ)?

Åh, jag vill ha min man här! Jag vill sitta i hans hus i Viken, äta hans goda mat och få massage. Och en puss. Som blir till en kyss. Som blir till kärlek. Jag vill bada bubbelbad. Naken, såklart. Annars blir du sur. Du gillar ju mig naken. Fast ditt ex hatar det. HAHA!

Jag vill ha min baby. Min stockholmskille. Min 08:a. Min träninsggalna fotbollskille. Som skriver kuk istället för kul. Min Lucas. Min fina, fina älskade Lucas. Min baby. Som inte tycker om att jag vill bo i innerstan. Men som vill ha mig ändå.

Du och jag. I en kyss. Jag på tå, du är ju för lång. För alltid.

Jag älskar dig mest.

För han älskar mig

Klockan är 21.40. Jag tänkte sova snart. Ska skriva lite i min dagbok, ringa Lucas och be honom köra hit i 160 som han gillar, men som inte jag gillar. Har jag varit den andra tjejen? Tydligen. Han säger att det inte är mitt fel, de hade ju problem. Men tjejen blev ju fan galen när hon fick reda på allt.

Alltså om jag inte får prata med mina tjejer som dör jag snart. Är gråtfärdig över en kille som vill ha mig, nu, och som vill åka ner till mig, en kille som har saknat mig och tänkt på mig varje gång han har varit i Skåne.

Lucas är som alla andra. Nej, han är speciell. Grejen är den att vi är så himla olika. Idag blev jag arg på honom flera gånger. Han är så himla konservativ, den lilla Saltsjöbon. Han gillar dödstraff, vill ha en butler och bli rik. Typ. Men det vill inte jag. Jag vill föda hans barn. Haha.

I alla fall. Jag gillar hans andra sida. Som att vi pratade om döden idag, giftermål och jag berättade om hur många barn jag ville ha. Din fitta spricker varje gång du föder. Haha. Typiskt honom.

Så om sanningen ska fram, så tycker jag fortfarande om honom. För när vi/han slutade prata förra året så grät jag i två månader. Nu gråter jag för att jag vill ha honom och för att jag hatar distansförhållanden. Det skulle jag inte vilja ha.

Jag vill ha min man här. En i min klass är gravid och jag vill också ha barn nu. Så om du blev gravid nu så skulle du behålla det? Hell yeah, men bara om det är ditt baby boo.

Kärleken kommer när man minst anar det - det är SANT! Det trodde jag aldrig! Nu vill jag ha min baby här.

Vad fan ska jag göra?

Ett av alla tusen sms.

Lördag 06-03-10 Kl 20.23

Jag vet varken hur eller vart jag skall börja. Man får alltid höra att kärleken dyker upp när man minst anar det. Idag hände det. Hur skall jag börja? Jag vet inte.

Idag hörde Lucas av sig. Vi har inte pratat med varandra på ett år. Varför? Jo, för att hans ex raderade allt som hade med mig att göra. Jag och Lucas träffades när jag började trean. Jag var 18 och han 21. Han var från Saltsjöbaden, men hade sommarhus utanför min stad. I alla fall så skulle han göra slut med sin flickvän, vi fick känslor för varandra. Men sen hörde jag aldrig mer något från honom. Vi hade väl kontakt från augusti till april. Det var för ett år sedan. Exakt ett år sedan. Det är ju lite svårt med avstånd, så jag kunde ju inte ta mig dit. Och framförallt så visste jag inte vad som hade hänt!

Men idag, konstigt nog, så hörde han av sig (komplicerat att förklara hur, så jag skiter i det). Hans ex hade som sagt raderat mitt nummer, msn och allt eftersom hon läste ett sms som jag hade skickat och även andra sms/bilder som vi skickade.

Hur som helst, hela denna dagen har vi sms:at och pratat i telefon. Nu är jag så himla förvirrad. Jag har aldrig varit så här förvirrad i hela mitt liv och jag vet verkligen inte vad jag skall göra. Han är den tredje killen som jag har blivit kär i och mina känslor för honom var verkligen äkta. Jag blev jätteledsen när allt bara tog slut, men mest ledsen för att hon förstörde "mellan" oss. Fast jag förstörde väl mellan dem också, eller det var ju redan förstört mellan dem så skitsamma att vi var jävligt öppna om allt.

Okej, vad skall jag göra? Han har börjat plugga i Uppsala och vill åka ner till mig. Han säger att han fortfarande tycker om mig och att vissa spår aldrig försvinner. Visst, det har gått ett år nu. Jag har kommit över honom. Jag har flera andra saker att tänka på. det är snurigt på andra plan också. Men han vill komma hit, fine. Vi kan träffas. Men sen då? Kan jag lita på honom igen? Jag tror dessvärre inte det.

Fan. Jag är så förvirrad! Måste verkligen prata med någon. Men alla är upptagna så jag måste till skolan. Fan. Vad. Komplicerat. Han säger att han respekterar mitt beslut även om det är att inte träffa honom igen.

Vad skall jag göra? Det känns som om mitt ex har hört av sig men att jag har pojkvän. Det är bara det att han inte är mitt ex och jag har ingen pojkvän just nu. Men det kan ju bli vi. Vi kan ju bli tillsammans. Allt han vill höra är ett ja. Ett ja från mig. Jag är så förvirrad. Vet inte vad jag skall göra :(. Jag inser att livet blir allt svårare.

Idag pratade vi om barn, framtid och allt. Jag minns att jag till och med har skrivit i min dagbok att jag ville gifta mig och skaffa barn med honom. Så mycket älskade jag honom när han var tillsammans med henne. Gud, varför är detta så komplicerat?

Måste han tycka om mig just nu? Det är verkligen inte den bästa tidpunkten. Vad händer om jag säger ja? Skall vi ha ett distansförhållande? Ska jag åka upp och träffa honom i Uppsala/Saltis? Har jag fortfarande samma känslor kvar som för ett år sedan?

Fan. Kärlek är svårt. Jävligt svårt. Gud, jag måste prata med någon nu. NU.

Saliga äro de glömska, ty de blir också kvitt sina dumheter

Att sitta vid datorn är en lyx. Dessutom tycker jag om att skriva av mig här. Jag pluggar 8 timmar varje dag, jag behöver lite lyx i mitt liv - ungefär tre gånger i veckan.

Igår ville jag hoppa av skolan. Jag grät en massa. Det var jobbigt. Men nu är jag på g igen. Nu har jag 3 veckor på mig att skriva om en lag om service för äldre. WTF?!

Jag går inte på socionomutbildningen!!!!

If you ever would be mine, I will never ever let you down

Idag slog det mig att Miro är en exakt kopia av Salem Al-Fakir. Hur sjukt är inte det?! Om de inte hade varit från två helt olika länder så hade jag nästan kunnat tro att de var brödrar.

Jag älskar min klass. Jag älskar killarna i min klass som varje dag envisas med att komma i kostym, slips och backslick. Jag älskar alla som är "mobbade" och som vi andra snackar skit om (förlåt!). Jag älskar att se nya par i min klass. Jag älskar när Emilie ropar efter oss och skriker "Tjajoor, tjajoor" (Haha). Jag älskar alla fina Ralph Lauren - skjortor. Jag älskar stockholmarna som inte säger att det är från Stockholm, utan "Jag är från Täby".

Jag älskar att de kommer vara en del av mitt liv i 4,5 år nu, samt för all framtid. Jag älskar när lärarana säger att "Här inne sitter er blivande bästa vän" eller "Här sitter kanske den ni kommer gifta er med". Jag har inte hittat min bästa vän än, men jag har hittat flera bästa vänner. Och jag älskar varje dag med dem.

Nu skall jag fortsätta lyssna på min Sommar-playlist på Spotify och fortsätta plugga. Idag skolkade jag (igen) för att plugga. Trots det har jag lyckats få med alla i min grupp till att komma till skolan tidigare imorgon för att plugga. Jag är bäst! Eller snarare vi.

(Livet är så himla underbart, vackert och skört.)