Kærlighed

Jag har varit vaken sedan halv 6. Nu är klockan lite efter 7. Fåglarna kvittrar, jag är ensam hemma. Det känns ensamt. Igår var jag på en otroligt underbar julmiddag på Margretetorp. Det var så underbart vackert där att jag var tvungen att berätta det för min moster som letar efter lokal till hennes dotter/min kusin som skall gifta sig nästa sommar. Åh, min älskade underbara kusin. Tänk att du skall gifta dig. Med din första pojkvän också (väldigt vanligt i min släkt). Jag älskar dig.

Jeg elskede dig. Men nogen gange tror jeg stadig elsker dig. Jeg forestille mig att jeg har det godt, men jeg vide ikke. Jeg savner dig. Det er utroligt hvad du gjorde ved mig. Din kærlighed er smuk. Er jeg stærk? Jeg vill være stærk. Mit hjerte er ikke helt og jeg vide ikke hvornår det bliv det. Det er mørk ud og jeg vill have dina armar rundt om mig. Jeg elsker dig men det vide du. Du er bedste.

(Ursäkta min otroligt förfärliga danska. Jag är inte duktig alls. Men jag ville ge det ett försök nu på morgonkvisten).

Save me

Äntligen kan jag säga att jag är tillbaka. Och för första gången sedan sommarens slut så mår jag faktiskt bättre. Jag, tösen från lilla, underbara Torekov, som älskar livet för att livet är så himla vackert är tillbaka! Sing halleluja!

Jag måste till Torekov snart. Jag saknar min lilla by. Haha. På senare tid har jag tänkt väldigt mycket på vilken person jag hade varit om jag fortfarande hade bott där. Jag hade nog gått på Ängelholms gymnasium, spenderat mina dagar i Båstad och säkerligen haft en annan klädstil och umgängeskrets.

Torekov är ju som vi alla vet väldigt snobbigt. Jag skulle nog jämföra Torekov med Stockholms Danderyd, trots att jag aldrig har varit där. Prinsessan Madeleine har ett hus där, och hennes fästman Jonas familj har även dem hus där. Jag vill väldigt gärna köpa ett hus där när jag blir äldre, gärna ett fint sommarhus. Sedan vill jag gifta mig där. Men jag kan självklart tänka mig att gifta mig någon annanstans också! När jag har berättat om Torekov så har jag fått höra: "Du skall vara glad att det står att du är född i Torekov i ditt pass, många skulle nog vilja att det stod så i deras pass!". Hmm...

Men jag klagar verkligen inte över vart jag bor. Jag hade inte velat bo i Torekov som 19-åring. Där jag bor just nu är väldigt, väldigt vackert. Jag bor brevid en av Sveriges äldsta parker, och jag älskar den. Sedan bor en känd Mat-Tina här, vilket är väldigt roligt! Jag älskar mitt område. Vem vill inte bo här liksom?

Broken hearted girl

För första gången sedan studenten så har jag inget inplanerat. Men det känns väldigt stressigt och jobbigt ändå för jag fungerar verkligen inte så här. Jag måste ha något att göra! Jag älskar att ha en massa saker inplanerade i min kalender, fast att jag till slut dör av stress.

Mitt sista prov är klart, nu måste läraren rätta det så att jag kan kopiera mina betyg och skicka in dem innan den 1:e december. Jag har kommit fram till att jag har läst upp mina betyg sedan juli, således i fem månader. Det är länge! Nu hoppas jag att jag får beskedet som jag önskar. Det finns nämligen inget jag vill göra mer än att studera juridik. Jag längtar!

Inatt som jag i 12 timmar. Det är helt sjukt, men jag behövde det verkligen. Jag har inte kunnat sova på en vecka och det blev ju inte bättre när jag var ute både i fredags och i lördags. Allt jag behövde var att få sova en natt. Jag gjorde nyss ett sömntest där mindre än fem poäng betydde att man sov bra, och över fem poäng betydde att man hade en dålig sömn. Jag fick 12 poäng. Är jag förvånad? Nej. Jag önskar att jag kunde sova normalt som alla andra, men jag kan inte. Jag kan inte sova med någon som snarkar. Jag vaknar upp så fort telefonen ringer, någon i huset går på toa, om fåglarna kvittrar eller om en dörr i huset öppnas. Jag är väldigt känslig mot ljud helt enkelt. Men sen ställer jag mig själv frågan: "Har jag verkligen sömnproblem?", för detta kanske är normalt?

En annan fråga jag ställer mig själv är: "Vart skall jag resa?". Jag och A. planerade en resa till New York, men nu känns den resan tämligen avlägsen. Nu står valet mellan Iran och London. Men det lutar mot London, jag vill dit!

I miss you, M.

Det finns mycket som man gör i livet som man ångrar. Misstag och saker som man önskar att man kunde gjort ogjort, människor som man önskar att man aldrig hade fällt en tår för och saker man ångrar att man aldrig gjorde.

Jag kommer ihåg första gången jag såg dig. Jag var 16 år och hade börjat årskurs ett på gymnasiet. Jag blev kär i dig direkt. Du utstrålade nämligen något jag aldrig hade sett hos en kille förut. Du var annorlunda och speciell. Men du hade en flickvän. Typiskt. Sen var ni inte tillsammans längre. Nu gick jag i tvåan på gymnasiet och du i trean. Du visste att jag tyckte om dig väldigt mycket. Fan, jag ville ju bara vara med dig! Sen gjorde jag det jag ångrar än idag. Jag klantade till det. Som fan.

Nu har det gått 11 månader sedan du flyttade till Stockholm för att studera på läkarlinjen. Jag kommer ihåg när jag fick reda på att du skulle flytta härifrån. Jag tänkte "Nu kan det aldrig bli vi". Sen var jag såklart väldigt ledsen ett tag. Men jag tänker på dig varje dag. Fast att jag inte hör av mig längre. Jag tänker på alla gånger som det kunde blivit vi. Men nu sitter jag här ensam. Och jag saknar dig Mathias. För tre år sedan blev jag kär i dig, och jag har fortfarande samma känslor kvar för dig. Men för varje dag som går inser jag att du aldrig kommer komma tillbaka. Stockholm är ditt liv nu. Men jag hoppas att vi kan ses ändå.

Jag är jättestolt över dig! Du är så himla duktig, smart och ambitiös. Jag saknar dig. Det vet alla. Jag saknar dig så mycket att jag gråter nu. Jag saknar ditt leende och ditt sätt att se på mig. Som om jag var den enda tjejen som betydde något. Jag saknar dig helt enkelt, Mathias.

Arcade Fire - No Cars Go, är låten som får mig att tänka på dig. På oss. Det är min favoritlåt med dem, och ditt favoritband.

Till min älskade Chris

Jag hoppas att du läser detta. Det finns nämligen ingen jag älskar som jag älskar dig. Du är killen jag alltid har drömt om att finna. Du är min prins, fast att du inte kom till mig på en häst. Jag hoppas att jag en vacker dag får vara din prinsessa och ingen annans. För den enda jag vill ha i detta livet är du. Jag vill vakna upp brevid dig och somna om brevid dig. Jag vill vara personen du ringer till så fort något händer. Jag vill vara din kärlek och ditt allt.

Jag vill se dig le. Jag vill se dig skratta. Jag vill att du skall vara lycklig. Men jag vill även dela lyckan med dig. Jag vill resa med dig. Jag vill helt enkelt vara din för evigt. Tills döden skiljer oss åt.

Oh - once in your life you find someone
Who will turn your world around
Bring you up when you're feelin' down