Stop crying your heart out

Bland det värsta jag vet är människor som ger upp sina drömmar. Men nu gör jag nästan likadant själv. Jag lägger mina dans-, musik-, språk - och resedrömmar åt sidan för att helt ägna mig åt juridiken. Jag har hela livet på mig att tycka om juridik, trots att jag inte gör det just nu. Det finns så mycket jag vill göra. Jag har aldrig tvivlat på mig själv. Jag vet att jag kommer bli något stort. Det har jag vetat sedan jag var 5 år.

Den som lever får se. Jag tror på mig själv. Det gör alla jag känner med. Jag kommer bli något stort.

Men om jag skall vara ärlig så är jag otroligt rädd och nervös. Jag har aldrig kommit till ett ställe helt själv. Jag har aldrig börjat i en ny klass eller i en ny skola utan att inte känna någon. Men den 13:e januari kommer jag inte känna en enda själ. Det skrämmer mig så fruktansvärt mycket.

Stop crying your heart out, Sammy.

Empire state of mind

Hej.

Jag vet inte hur jag skall börja. Usch, vad svårt. Hur skall jag börja detta inlägg? Jag vet inte. Usch. Okej, nu då.

Hej!

Hur mår du?

Nej. Usch. Är detta en blogg? Jag vill mest skriva hej då. Fast samtidigt inte. Så det blir inget hej då. Nähä. Bestäm dig då. Jaja.

Hur känns det?

Det känns helt okej. Jag vet, jag kom in på min drömutbildning och nu känner jag bara ett stort jävla jahapp. Jag som inte tycker om att plugga eller linjen jag skall läsa. Utbildningen är intressant, men tråkig. Jag hatar tråkiga saker. Dessutom så HATAR jag prov. Fuck tråkiness.

Jag är inte mig själv just nu.

Jaja. Och du mår bra eller? Du är i stan. Roligt för dig. Bryr jag mig? Nej. Varför heter alla Christoffer? Finns det inga andra namn man kan välja mellan? För alla heter visst Christoffer. Fast i Olso hade de roligare namn. Oslo var kallt. Vem vill bo där? Nja, jag skall nog inte jobba där nästa sommar. Oslo var... vackert. Men dyrt! Obama var häftigt, stort och underbart! Jag log när jag såg honom. Jag som inte ens känner honom. Men han har också pluggat juridik! Skoj.

Seriöst. Jag kom in på en av Sveriges svåraste utbildningar. Jag kom in i staden med högst intagningspoäng. Hur skall jag fira detta? Skall jag köpa min drömväska? Jag vill ju ha den! Jag älskar den, har råd och trånar efter den. Men den kostar mer än en Thailandsresa så jag vet inte. Har man pengar så har man, brukar jag säga. Men ändå.

Hej till ärtsoppemiddagar.
Hej till valborg i parken tillsammans med alla studenter.
Hej till baler.
Hej till snygga killar.
Hej till lagboken.
Hej till Juridicum.
Hej till nationer (vilken skall jag gå med i?).

Haaaj dooo Hälsingbåååårg!!

Haaaj Looound!!

Usch. Jag skäms över detta inlägg som fan. Men jag klickar ändå på publicera. Klockan är 19.42 och jag måste rusa!

What if my heart skipped a beat

Dagens positiva:

Mamma: Jag är så glad och stolt över den du är. Allt från ditt sätt att tänka till sakerna du gör. Du bryr dig om andra människor och vill att de ska må bra.

Jag berättade för henne att jag om två år, när mina föräldrar firar 35 år som gifta, vill köpa en resa till dem till Kuba. Min pappa har aldrig varit där, men han pratar väldigt ofta om Kuba. Han spelar alltid kubansk musik i bilen. Sen älskar han deras gamla bilar, kulturen och människorna. Två veckor hade jag tänkt. Det kommer bli perfekt.

Jag får alltid väldigt starka känslor. Det är inte vanliga känslor, utan en känsla av att något kommer ske eller hända. Som i somras, då hade jag en otroligt stark känsla av att jag skulle komma in i Örebro, vilket jag också gjorde. Nån gång innan balen åkte jag och Johanna till Malmö. I tåget sade jag att jag visste att något skulle hända idag. Hon frågade vad, men jag visste inte, eftersom att jag hade sagt så flera gånger förut. När vi skulle hem från Malmö såg vi en man dö. Han föll ner från ett hotellfönster ner på marken i centrala Malmö.

Fast att det var för ett halvår sedan så minns jag fortfarande hans kläder, hans bruna ögon, hans frisyr och hur han låg på marken. Jag minns tjejen som sprang förbi mig gråtandes. Jag minns journalisten från Aftonbladet som ställde frågor till mig. Jag minns blodet. När försvinner de bilderna? Snälla, snälla, snälla kan nån göra så att de försvinner? Jag vill att de ska försvinna :(.

I alla fall, jag har en känsla av att jag kommer flytta till Uppsala. Mina känslor är alltid sanna så jag vet att jag kommer komma in där. Jag har redan börjat fundera på en massa saker. Jag vet att det bara är en känsla, men mina känslor är alltid väldigt verkliga.

Blood bank

I'm in love with your honor
I'm in love with your cheeks
What's that noise up the stairs babe?
Is that Christmas morning creaks?

Jag dör.

Skinny love

Hur låter perfektion?

Svar: Som låten Skinny Love av Bon Iver.

Jag vill hitta någon som älskar låten lika mycket som jag. Jag vill somna till låten. Jag vill vakna upp till låten. Jag vill kyssas med någon och höra låten spelas i bakgrunden. Jag vill att låten aldrig skall ta slut, för när den slutar hör jag tystnaden. Jag vill dela låten med någon. Jag vill att det blir vår låt. Jag vill ha någon tillhands när mina tårar faller för att den är så himla vacker. Lika vacker som en varm sommarnatt. Eller en kall promenad i snön. Jag vill lära mig låten utantill. Jag vill ha den som ringsignal till min nya mobil. Jag vill att Bon Iver spelar på mitt bröllop.

Skinny Love. Så himla mycket jag.